I finländsk lagstiftning nämns likabehandling främst i samband aktiviteter som strider mot den, det vill säga i anslutning till förbudet mot diskriminering. En utgångsnivå för likabehandling i det finländska samhället fastställs i diskrimineringslagen (1325/2014) och i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986). Förbudet mot diskriminering enligt 8 § i diskrimineringslagen lyder:

Ingen får diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller ett antagande i fråga om personen själv eller någon annan.

Diskriminering som avses i denna lag är förutom direkt och indirekt diskriminering även trakasserier, vägran att göra rimliga anpassningar samt instruktioner eller befallningar att diskriminera.

Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män förbjuder diskriminering på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck.

Som lagstridig diskriminering i föreningsverksamheten betraktas till exempel upprepade trakasserier som förekommer i verksamheten eller medlemsgallring som saknar grund i föreningens stadgar eller syfte.

Så utvecklar ni likabehandlingen

Lagens krav är lätta att uppfylla och föreningarna behöver inte vara rädda för att oavsiktligt bryta mot lagen. Men lagens krav kan endast betraktas som ett minimikrav och främjandet av likabehandlingen handlar om mycket mer än verksamhetens lagenlighet. Om ni vill utveckla föreningens verksamhet så att likabehandlingen fungerar ännu bättre kan ni tillsammans fundera till exempel på följande frågor:

• Är föreningens verksamhet öppen? Informerar ni om beslut och har vem som helst av medlemmarna möjlighet att komma med nya verksamhetsidéer?
• Hur kan en person som upplever något i er verksamhet som obehagligt föra fram sin åsikt, och hur diskuteras den?
• Hur ser mångfalden ut i er medlemskår? Om medlemmarna och styrelserna år efter år kommer från en liknande bakgrund, finns det någon särskild orsak?
• Hurdan är föreningens kommunikation? Är kommunikationen tillgänglig (informerar ni till exempel också på engelska)?
• Är föreningens lokaler och evenemang tillgänglighetsanpassade? Nämner ni i evenemangsinformationen om lokalen är tillgänglighetsanpassad eller inte?
• Har föreningen tidigare diskuterat likabehandling? Vilka saker har kommit upp? Har ni vidtagit åtgärder för likabehandling utifrån diskussionerna?

Föreningen kan också skicka en jämlikhetsenkät till sina medlemmar där ni kartlägger behov och problem som är centrala just för er gemenskap. Ni kan utnämna en funktionär eller styrelsemedlem som ansvarar för likabehandling och följer upp hur likabehandlingen iakttas i föreningens verksamhet. Det går ändå inte att lägga ut likabehandlingen på en enda person, utan alla funktionärer ansvarar för att likabehandling och inklusion iakttas i verksamheten.

Det viktigaste är att föreningen själv överväger frågor i anslutning till likabehandling och utvecklar lämpliga förfaranden för att främja likabehandlingen.

Likabehandling under evenemang

Kärnan i många föreningars verksamhet är de evenemang som ordnas för medlemmarna. På samma sätt som föreningens verksamhet i övrigt ska också evenemangen vara riktade till alla slags medlemmar. Lyckligtvis är det vanligen lätt att se över förfarandena och eventuellt ändra dem.

Ofta är föreningarnas evenemang förknippade med långvariga traditioner. Traditioner är ofta viktiga och omtyckta och engagerar nya medlemmar i verksamheten. Många traditioner utgör en viktig del av föreningarnas evenemang och skapar i bästa fall en känsla av samhörighet i hela föreningen. Därför är det viktigt att också granska dem kritiskt: motsvarar traditionerna föreningens värden och är de meningsfulla för alla deltagare? Om det framkommer likabehandlingsrelaterade problem i samband med en tradition kan det löna sig att bland föreningens funktionärer överväga om traditionen kan modifieras eller uppdateras. Det lönar sig inte att bara för traditionens skull upprätthålla rutiner som är problematiska med tanke på likabehandlingen. Uppdateringen av en tradition behöver inte bara innebära att man slopar problematiska delar – det kan också vara kul och innovativt.

God jämlikhetspraxis vid evenemang

• Om evenemanget kräver anmälan kan ni kartlägga deltagarnas behov, till exempel specialkost.
• Satsa på alkoholfria drycker och rätter som lämpar sig för personer med specialkost lika mycket som ni satsar på de övriga.
• Upprepa inte stereotypier och beakta mångfalden bland studenterna i er kommunikation. I den mån det är möjligt ska ni också informera på engelska och nämna evenemangets huvudspråk.
• Föreningen kan lansera spelregler för sina egna evenemang och informera om dem i samband med evenemangsinformationen. I era egna spelregler kan ni föra fram föreningens särdrag och till exempel frågor som kommit upp till diskussion i föreningen.
• Sträva efter att ordna tillgänglighetsanpassade evenemang. Informera till exempel i Facebookevenemanget om lokalen inte är tillgänglighetsanpassad, men tänk på att många lokaler inte är entydigt tillgängliga eller otillgängliga. Specificera vad tillgängligheten innebär i lokalen i fråga (finns det trappor, handikapptoalett). Förutom den fysiska tillgängligheten gäller det också att beakta den övriga tillgängligheten, till exempel att eventuellt skriftligt material (presentationer, sånghäften…) är lättläst.

Likabehandling på bordsfester

Akademiska bordsfester, dvs. sitsar och årsfester, är särpräglade studentfester som är förknippade med många slags traditioner och rutiner. I bästa fall avspeglar en sits både studenttraditioner och dagens studentkultur. Det räcker med några enkla rutiner för att förbättra chanserna att en sits upplevs som trevlig och alla deltagare känner sig bekväma.

• Ofta väljs ett tema som genomsyrar till exempel klädseln, maten och dekorationerna. Om någon av arrangörerna misstänker att alla inte tycker temat är lustigt gäller det att reflektera närmare över ämnet.
• Det finns många sätt att placera gäster. I stället för att placera gästerna enligt det förmodade könet kan man markera skålningsordningen till exempel med färg eller noteringar på placeringskortet eller tillämpa en cirkulerande skålningsordning – eller hitta på ett helt nytt sätt att ge skålningsinstruktioner. Med tanke på könsfördelningen gäller det att tänka också på andra traditioner än sittordningen.
• Under själva festen framförs ofta många sångönskemål. Det är ändå bra att på förhand erbjuda en möjlighet (till exempel en låda för lappar eller ett elektroniskt formulär) att informera sångledaren/ledarna om sånger man önskar eller inte önskar ska sjungas. Vi rekommenderar att sexistiska och rasistiska sånger slopas och att klockaren eller till exempel sånghäftet som delas ut på sitsen informerar om att sexistiska och rasistiska verser lämnas bort. Många sånger kan också skrivas om – sångkulturen har en oändlig utvecklingspotential!

Beslut som involverar alla

Till föreningsverksamheten hör också – vikten och formen varierar beroende på föreningen – möten, förhandlingar och beslutsfattande. Besluten fattas tillsammans och till exempel när föreningens verksamhet planeras är det viktigt att makten fördelas jämnt och alla röster blir hörda. En bra förening engagerar nya medlemmar och delegerar ansvar också till dem. I en studentförening är det naturligt och önskvärt att både föreningskulturen och de aktiva medlemmarna förnyas.

Tips för likabehandling i beslutsfattandet:

• Se till att ni kommunicerar på mötena på ett sätt som alla förstår. Undvik interna skämt och förklara förkortningar och jargong.
• Lyssna och reagera på andras inlägg. Avbryt inte och framställ inte andras förslag som dina egna. Skjut inte genast ner andras idéer – motförslag kan också framföras konstruktivt.
• Ordföranden ger ordet jämlikt och ber ibland om de tystare deltagarnas synpunkter. Varje deltagare reflekterar över sin egen aktivitet och försöker låta bli att dominera situationen.
• Tveka inte att ge uppgifter till nya medlemmar, det engagerar dem i verksamheten! Fördela också i övrigt uppgifterna jämnt så att ingen får en orimlig arbetsbörda.
• Låt ingen känna sig oönskad när ni väljer funktionärer. Urvalsprocesserna ska vara öppna och det ska gå att ansöka på distans.
• Se till att besluten fattas i officiella beslutssituationer och inte till exempel efter mötet.
• Även det som händer utanför mötena bidrar till en jämlik beslutskultur. Det är viktigt att satsa på att hela styrelsen och övriga aktiva sammansvetsas till en grupp.
• Kom ihåg att inte ta konflikter i sakfrågor personligt!